Så har vi haft premiär på vår workshop som vi kallar för Systercirkel! En stor händelse som vi nu är mycket glada och stolta över att ha genomfört. Egentligen var premiären redan i november och vi har precis genomfört workshop 2 med samma grupp. Det var inget vi hade bestämt från början, att vi skulle ha 1,2 eller 3 tillfällen även om vi bollat en del hur upplägget skulle se ut. Vi kom fram till att det bästa var att starta med en grupp som en "pilot" där vi gav oss själva och deltagarna utrymme att prova oss fram med innehållet och formatet. Det måste ju ändå vara det som ger mest information till oss som håller i workshoparna, att fånga upp deltagarnas reaktioner och reflektioner, tankar och uttryck, och modellera workshopen utifrån det.
Systercirkel del 1
Karin och jag var mycket förväntansfulla och lite nervösa innan vi satte igång, och konstigt hade det väl varit annars. Systerskapa!-konceptet/projektet har grott och vuxit länge och nu äntligen var det dags att låta det slå ut i blom! Vi var nog egentligen inte oroliga för att det skulle kännas helt fel, att vi varit ute och cyklat med våra tankar om systerskapets betydelse för förändring av strukturer och beteenden, men som med allt som är nytt så kan man inte vara helt säker innan man kastat sig ut och provat. Det visade sig snart att vi inte behövt vara det minsta oroliga. De 8 systrar som samlats på fina och anrika Saltskog gård i Södertälje var även de mycket förväntansfulla och helt med på noterna från start. De flesta hade inte träffat varandra tidigare vilket i många andra situationer kunde ha betytt en viss försiktighet och en del trevande innan en hittar nivån. Så var inte fallet med det här gänget. Redan i hallen innan vi satte igång infann sig en värme och en pratsam stämning.
Upplägget var utformat så att vi skulle kunna vara effektiva utan att stressa. Frågeställningar och samtal i hela gruppen varvades med så kallade bikupor där deltgarna fick resonera om en specifik fråga två och två. I halvtid var det fika där de som ville kunde fortsätta sina samtal, om de kände att de inte var riktigt klara. Efter fikat reflekterade vi tillsammans över det som kommit fram i bikuporna för att sen fortsätta med nya frågor och gruppsamtal. Vi talade om vad systerskapet betyder för just mig, vilka erfarenheter har jag? Vi talade om patriarkala strukturer, som vi alla är en del av, och hur det blivit så. Vad har vi att vinna på systerskapet? Vi berörde också "det dåliga självförtroendet" och vad just jag behöver för att komma igång med ett systerskapsarbete i mitt eget liv. Tiden gick fort och medan vi varit inbegripna i samtal och reflektioner hade snön lagt sig i ett tjockt täcke utanför huset utan att vi märkt det.
När klockan slog 16 kändes som att vi nyss börjat och vi enades snart om att vi skulle ha en uppföljning eller del 2 av Systercirkeln. Det kändes rätt och väldigt fint att känna att vi tillsammans tagit ett första steg på en väg som är avgörande för hur framtiden ska te sig. En stolt känsla av att ha påbörjat något viktigt infanns sig hos Karin och mig och trots att jag fick lämna kvar min sommardäcksklädda, insnöade bil så var jag helt igenom varm i kropp och själ när jag landat hemma.
Systercirkel del 2
Så var det då dags att mötas igen efter ganska precis två månader. Inte riktigt alla kunde vara med den här gången, så vi var sju systrar totalt. Det visade sig bli skäl till att frångå vårt planerade upplägg en aning eftersom vi automatiskt landade runt samma bord, så istället för att dela upp oss i mindre grupper kunde vi vara kvar i denna lite större bikupa. Och vilken dag det blev! Sådana kloka, insiktsfulla, varma, intresserade kvinnor ni är - Pia, Ann-Charlotte, Sophie, Anna-Lena och Therese. Samtalet flödade, liksom en del tårar och det är en sann gåva att kunna gråta med andra.
Tanken med den här dagen var att få tillfälle att fördjupa oss i det som känts aktuellt efter förra gången. Även denna gång började vi med en incheckning och en kort meditation. Det är skönt att få landa i rummet tillsammans. Sen talade vi om hur vi på en del sätt redan börjat tänka annorlunda i vissa situationer. Att vi är så drillade i att vara behagliga och inte skapa dålig stämning att vi ofta trycker undan våra egna värderingar av ren artighet. Och att det inte alltid är så lätt att få korn på när det händer men när vi lyckas och dessutom vågar stå kvar i det obehagliga i oss när vi gör det, så händer något viktigt i oss. OCH i de runt oss som får se en annan sida än de är vana vid. Vi enades om att även detta kräver övning för att så småningom bli en självklar del av oss.
Vi pratade också om att vi i ett visst skede i livet behövt fatta stora och svåra beslut för att vara sanna mot oss själva. Modet att slå in på en ny väg där allt är okänt. Men också konsekvensen - belöningen - som kommer av att ha vågat, att ha satt gränser för sig själv och fullföljt det som kanske var det svåraste man hittills gjort.
Jag är oändligt tacksam för att jag fått möta er, ni enastående kvinnor som valt att delta i de allra första Systercirklarna. Tillsammans med er har vi utformat och hittat en form för detta som vi känner tillit till att det fungerar. Tillsammans har vi öppnat en dörr till ett rum som är stort, accepterande, varmt, utvecklande och väldigt lockande. TACK!
Nästa Systercirkel
Om du också vill kliva in i detta rum tillsammans med oss så har vi redan den 28 januari en ny Systercirkel, alltså en helt ny grupp. Från och med denna gång så har vi lagt pilotstadiet bakom oss och kommer då att ha ett pris på 550 kr/person och tillfälle. Det inkluderar material och fika. Anmälan är bindande och du gör den här.
Systerskapa! på Facebook
Vi har en privat facebook-grupp som heter Systerskapa! Du behöver ansöka och bli godkänd av oss för att vi vill vara säkra på att det ska vara ett tryggt forum för kvinnor endast. Där har vi ett öppet diskussionsklimat och vi ställer regelbundet frågor att reflektera över och uppmuntra till samtal.
Kontakt
Om du undrar över något eller vill dryfta något som känns för privat just nu så gör du det enklast till någon av oss på Messenger än så länge. Inom kort kommer vi att ha en egen epostadress också.
Tills vi ses igen - allt gott!
Madeleine
Hade så gärna velat närvara i lördags. Men livet ville annat just då. Men nästa gång är jag med.❤️. Hojta när det är dags. Stor kram till er alla från Lotten.